Förkyld

Lagom till jul prickade vi in förkylningen igen. Samma som förra året. Iza först och både jag och mannen tätt efter.
Helt slut allihopa.

De senaste dagarna på jobbet har kommentarerna börjat komma om magen. Syns igenom bussarongen nu om man säger. Och alla tycker förstås att den är så stooooor...
Jag minns förra gången med Iza i magen och hur less jag var på kommentarerna mot slutet. De sista veckorna. Antingen var den så liiiten eller så var det någon som tyckte den var stor och fin. Varje dag. Och gärna samma person som återigen kommenterar Men varje dag. Jag minns att jag berättade för min barnmorska och hon peppade mig i att försöka säga ifrån lite eller säga att det kanske är lite jobbigt att få höra hela tiden. Det är ju någon som kommenterar ditt utseende på något sätt hela tiden, varje dag.
Först i början är det ju lite kul att det börjar synas men ganska snart känns det lite jobbigt.

För övrigt så sparkar lillen i magen rätt rejält nu och precis nyss så kände Gunnar sparken genom magen för första gången. Coolt!
Nä nu ska det kryas på ordentligt här hemma.
För på julafton väntas det mys först hemma med farmor Thea och sedan hemma hos mamma och pappa med syskon och syskonbarn!