Fullt lekbus

Igår var det rena rama skräckfärden in till dagis och jobb. Isgata utanför huset, nedför vår branta backe och resten av vägen runt sjön innan vi kom till sanden. Då hade jag hunnit glida med bilen okontrollerat nedför backen, kört rakt på en stubbe, kört rakt in i snödriva och fastnat. ¨Tre försök senare kom jag loss. Iza hann bli orolig i baksätet och undrade varför vi helt plötsligt höll på och backa och jocka i stället för att bara köra rakt fram som vi brukar.

Resten av dagen på jobbet gick jag med klump i magen, orolig för hemfärden. Ringde lite desperat till vår sommarboende granne och lyssnade om han kunde tänka sig att åka ut och sanda/grusa lite. Och det kunde han! Så jädrans skönt och det gick sedan jättebra att ta sig hem tack vare gruset i de 2 backarna upp till oss. Så tusen tack kära granne! Känner mig så liten och maktlös inför vädrets makter och vad det nu ställer till på för olika vis. Ensam med värstingmage och 3åring inser jag att jag inte kan fixa allt själv. Och det är ju vad jag helst vill kunna göra. Fixa själv.

Nu har det som tur är smält bort en hel del is och vi tar oss fram igen. Kom hem från dagis idag med ganska nöjd tös. Hon har slutat sova om dagarna och somnar nu innan 19:30 varje kväll. Skönt då jag går och lägger mig kl 21 rätt så slut. Sen vaknar Iza vid 24 tiden och gråter och vill komma in till mammas och pappas säng. Så då får jag sällskap och nu när Gunnar är borta finns gott om plats i sängen. Hoppas på att få sova till närmare kl 07 i morgon. Lediga är vi och Iza ska till tandläkaren för första gången.

Hej